Bengalen

Bengalen har fått sitt namn efter det latinska namnet ”Felis Bengalensis”. Det är namnet på kattdjursgruppen Asian Leopards Cats (ALC) som är små vilda fläckiga katter från Asien.

Uppfödningen startade i USA på 1960-talet av Jean Mill. Hon fick en oplanerad parning mellan en leopardkatt och en tamkatt, men inga av dessa avkommor gick vidare i någon avel. Runt 1980 fick hon överta flera hybridkatter från Loma Linda-universitetet i Kalifornien. Man hade använt dessa katter för forskning i kattsjukdomen leukos. Det var inte utan problem för det visade sig att vissa delar av hybridavkomman var infertil och hade fortfarande kvar stor del av sitt vilddjursbeteende. Mills mål var att få fram leopardliknande katter men med sällskapskattens egenskaper.

Dessa hybridkatter korsades med andra katter, inkorsningen var framför allt med amerikanskt korthår, abessiner och egyptisk mau. Efter mycket jobb så lyckades hon, fjärde generationen blev bengalen.

1981 godkändes bengalen av det amerikanska förbundet TICA. Efter många diskussioner om rasens vara eller icke vara godkändes bengalen även av FIFe 1999 och den första bengalen registrerades í SVERAK samma år.

 Rasbeskrivning

Bengalen är medium till stor med lång muskulös kropp och kraftiga ben med stora, runda tassar. Bakbenen är något högre än frambenen. En vuxen hane väger mellan 5-8 kg medan honan är lite mindre med en vikt på mellan 3-5 kg (självklart finns det avvikelser bland olika individer).

Nacken är kraftig och muskulös, och huvudet är litet i förhållande till kroppen. Det är kort med en bred kil och rundade former, det är något längre än det är brett. Nosen är relativt stor, kindbenen höga och morrhårskuddarna stora.

De har små till medelstora öron som är brett placerade. De är breda vid basen och har rundade spetsar. Ser man på en bengal i profil pekar de en aning framåt.

Ögonen är stora och lätt ovala eller ibland mandelformade samt uttrycksfulla och aktiva.

Svansen är kraftig med en rundad tipp och medellång.

Pälsen är kort och tät och känns sammetsmjuk och har en guldton som basfärg. Många bengaler har “glitter” i pälsen som ger ett skimrande intryck. Man vet egentligen inte vart det kommer ifrån men om man tittar på ett sådant hårstrå i mikroskop så är det ihåligt men omgärdat av en svag färg. Det är inte alla bengaler som har detta glitter men de som har mycket av det har just denna korta, sammetsliknande pälsen och det verkar finnas mer hos katter med en varmare färgton (rufism).

En bengal är inte färdig i sin kropp- och pälsutveckling förrän den är mellan 3-4 år.

 Om bengalen

Bengalen är en självständig, aktiv och nyfiken katt och den är en utmärkt klättrare. Den rör sig mjuk och ofta med, likt flera vilda kattdjur, en smygande gångstil och med låg svans.

Temperamentet är stabilt och katten är social och vill gärna vara med där det händer saker. Det går oftast väldigt lätt att lära bengalen att gå i koppel och den njuter av att få utforska miljön ute. Men en bengal är en innekatt och bör endast vistas ute i koppel eller i kattgård om inte utemiljön är av den karaktären att det går bra att ha sin katt lös under uppsikt.

Bengalen är en intelligent katt, man brukar säga att andra katter ligger på en 2-årings intelligensnivå medan en bengal är på en 4-årings. En bengal är en katt som har lätt att lära sig olika saker och det finns även de som tävlar i agility med just denna ras. Att apportera små mjuka leksaker (eller små papperstussar) är en annan rolig lek bengalen tycker om.

Många bengaler uppskattar vatten, en del är med i både dusch och badkar, andra dricker mestadels av sitt vatten under kranen i kök eller badrum. Det finns även de bengaler som älskar att bada och simma.

En bengal trivs bäst med sällskap och då gärna av en annan bengalkompis. De är ganska aktiva och kräver en del aktivitet av sina ägare om det inte finns kattkompisar.

Är bengalen en pratig katt? Det är nog väldigt individuellt men ja, bengalen kan prata när den känner för det. En del bengaler kan man föra ett ”samtal” med och får olika betoningar på ”mjauen” som kommer till svar.

 Vår erfarenhet av bengaler så här långt?

Nu har vi haft bengalkatter sedan juni 2008 och känner oss redo att beskriva hur vi upplever kattrasen.

Bengalen är en aktiv katt och trivs bäst tillsammans med en kattkompis så de kan röja av sig tillsammans. Annars får man räkna med att lägga ett x antal av dygnets timmar på att stimulera bengalen så att han/hon känner sig nöjd. Man kan ägna timmar åt apportering av små kattleksaker, pappersbitar eller annat i lagom munstorlek – Bengalen är den som ledsnar sist på leken, de är lite (ganska mycket) som hundar om man tänker efter.

Jag skulle vilja hävda att bengalkatten är ett bra alternativ till hund då de är så ”med” på allt som händer och de är riktigt intelligenta djur som förstår mycket av det man säger.

Våra bengaler älskar vatten! Så snart de hör att vattenkranen vrids på så är de där för att dricka eller ta sig en liten dusch. På tal om dusch så har det hänt flera gånger att vi har fått en katt i huvudet när man står och duschar i duschkabinen, lite charmigt om klorna är hyfsat nyklippta.

Våra bengaler har inget behov av att få komma ut, de går ut i kattgården på baksidan om dörren är öppen men det är aldrig så att de står och skriker för att komma ut. Många säger att kattrasen är en extremt pratig ras men det är nog lite olika även där. Hos oss är det Kachina som står för snacket. Visst är det så att de andra också pratar men inte alls lika mycket. Jag har hört att en del har till och med problem på nätterna då deras katter pratar så mycket att de inte får sova. Hos oss sover alla katterna i vår säng (i mattes mer exakt) från det vi lägger oss tills vi går upp på morgonen.

Vill man ha en knäkatt så kanske inte bengalen är den optimala. Visst kommer de och lägger sig i knät ibland men bara så länge den själv vill. Man kan aldrig tvinga en bengal till något, de har alldeles för mycket av den egna viljan till det (fast på ett väldigt positivt sätt)!

Är man intresserad av att skaffa sig en bengalkatt så tycker jag att man ska läsa på så mycket man kan om rasen och tänka sig för kanske både en och två gånger innan begäret tar överhand. För den kräver sin beskärda del av samvaro och stimulans i form av massor med lek och kärlek!

En gång bengal – Alltid bengal!